Ingenting styr en utveckling så hänsynslöst som fastlåsta tankemönster kombinerade med infrastrukturer uppbyggda utifrån de samma. Energiområdet är därvidlag inget undantag. ”100 procent förnybart”, exempelvis, låter utopiskt för gårdagens ögon och öron. Ändå skulle det kunna vara verklighet i Sverige utifrån de unika förutsättningar vi har inom bara några decennier.
Förnybar energi har länge framställts som en marginell företeelse, både av oljebolagen och kärnkraftens förespråkare. Därför är de största hindren mentala. Om man vågar se nya sanningar i vitögat och ta till sig redan uppnådda resultat kommer dock resten att välla fram. Den tekniska utvecklingen har redan visat hur detta kan ske, inte minst på solenergiområdet, med ökande verkningsgrader och fallande kostnader som följd. Bioenergin har de senaste åren vuxit kraftigt och är idag Sveriges viktigaste energikälla.
Både sysselsättning och ekonomi utgör starka drivkrafter i riktning mot ett förändrat energilandskap men det starkaste motivet ligger ändå i den hotfulla pågående klimatutvecklingen. I FN:s klimatpanels senaste rapport underströks allvaret i utvecklingen och att den viktigaste åtgärden består i att minska koldioxidutsläppen från användningen av fossil energi. Ytterligare en rapport om effekterna av uppvärmningen – i form av mer extrema vädersystem – kommer i april. I väntan på den kan vi begrunda att november 2013 var den varmaste novembermånad sedan mätningar startade 1880.
Tiden tänker, men den handlar inte. Det måste människorna göra. De naturvetenskapliga gränserna för vår existens på jorden försvinner inte för att vi förtränger dem i ord och handling. På energiområdet är vi extremt beroende av varandra. Politiska visioner och beslut måste vara vägledande. Nyligen berättade energiministern att Sverige redan uppfyllt EU-direktivets mål för 2020 om minst 49 procent förnybar energi i vår energimix. Utifrån fattade EU-beslut kan detta låta bra, men i realiteten är det snarast genant med så lågt ställda mål. Varför inte nu spänna bågen till minst 90 procent förnybar energi i Sverige år 2030? (Frågetecknen kring en konvertering av fordonsflottan gör att vi stannar vid 90 procent).
En övergång till ett system byggt på förnybar energi och långt effektivare energianvändning är inte detsamma som ett stenålderssamhälle. Sveriges elanvändning har de facto sjunkit från ca 150 TWh toppåret 2001 till cirka 138 TWh senaste året, det vill säga med i snitt 1 TWh/år. Få – om ens någon – människa har noterat detta som en standardsänkning. Däremot upplever allt fler människor en inre tillfredsställelse när de ser att det går att minska trycket på naturens resurser så pass enkelt.
Genom en kombination av effektivare energianvändning och fortsatt utbyggnad av alternativen kan Sverige (och även Norge) visa vägen för övriga Europa. 100 procent förnybart i Sveriges energiförsörjning kan på sikt uppnås genom energieffektiviseringar på 75 TWh och en ökning av användningen av solenergi (+50 TWh), bioenergi (+25 TWh), vindenergi (+20 TWh), geoenergi (+10 TWh) och spillvärme, vågenergi och vattenkraft (sammanlagt +15 TWh).
Europa som helhet har inte samma goda förutsättningar på energiområdet som Sverige. Men det gör inte det europeiska energi- och klimatarbetet mindre viktigt, snarare tvärtom. EU-parlamentet har nyss röstat fram målen för år 2030: 40 procent energieffektiviseringar, 30 procent förnybar energi och 40 procent minskade utsläpp av växthusgaser – ett viktigt steg framåt. Var Sveriges regering står i denna fråga är höljt i dunkel. Någon debatt värd namnet har vi inte haft. Rykten gör gällande att framför allt finansdepartementet vill nöja sig med ett mål, nämligen för minskade växthusgaser. Sedan sköter marknaden resten, tycks andemeningen vara.
För oss är det självklart med tre parallella mål som ger tydliga och långsiktiga spelregler till alla aktörer. Var hade den förnybara industrin varit idag utan 20 procentsmålet från 2008? Med den lågkonjunktur som rått hade utbyggnaden av sol, vind och effektiv biomassa aldrig blivit av. Lika viktigt är att skärpa kraven på effektivisering. Allt som byggs och produceras idag ska klara successivt allt tuffare utsläppsminskningar i framtiden.
EU-kommissionen kommer att presentera sitt förslag den 22 januari. Vi hoppas givetvis på tre tydliga mål, samt en ambitionsnivå på minst samma nivå som Europaparlamentets förslag. Vi uppmanar samtidigt den svenska regeringen att i de kommande förhandlingarna i Bryssel förklara sig berett att gå långt före övriga Europa och för egen del satsa på 90 procent förnybart. Om Sverige avsevärt höjer sin målsättning för förnybar energi, ökar också våra möjligheter att påverka övriga Europa. Det överskott av el som blir resultatet kan vi exportera till länder som Polen och Tyskland så att de kan stänga ned smutsiga kolkraftverk.
Det sägs ibland att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Minst lika ofta borde det sägas ut att inget förbättringsarbete kan bedrivas utan föregångare.
GÖRAN BRYNTSE
tekn dr, ordförande i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, styrelseledamot i European Renewable Energy Federation
BODIL JÖNSSON
professor emerita Lunds Universitet, fysiker och författare
ANDERS WIJKMAN
ordförande i Romklubben, före detta EU-parlamentariker