Energiöverenskommelsen mest på gott men med klara brister 

I juni presenterade Energikommissionen en överenskommelse mellan 5 partier, m, kd, c, s och mp, dvs. en betryggande majoritet i riksdagen.  Det är utmärkt att politikerna äntligen lagt fast en blocköverskridande, långsiktig energipolitik. Det mest positiva är att man slagit fast att ha som mål att Sveriges energiförsörjning senast 2040 ska baseras på 100 % förnybar energi, fullt realistiskt . Att inte sätta målet tidigare beror i huvudsak på trafiken. Som utredningen, ”Fossilfrihet på väg”, SOU 2013:84 och 85, över tusen sidor och med alla svenska experter inblandade, visat, är det inte möjligt att redan 2030 köra alla fordon fossilfritt. Däremot kan elförsörjningen klaras av med helt förnybar energi  senast 2035, vilket regeringen föreslog i våras. 

Sveriges elförsörjning 2035, min tolkning av regeringens förslag.

 Vattenkraft

Energiöverenskommelsen resulterade i att fastighetsskatten sänktes till 0,5 % för alla vattenkraftverk.  En sänkning av avgiften för små vattenkraftverk är välmotiverad men jag tycker det är fel att sänka fastighetsskatten även på de stora vattenkraftverken, > 10 MW. De är ju rena sedelpressarna och har råd att betala!

Kärnkraft 

De stora kraftbolagens utpressningsfasoner när det gäller kärnkraften borde inte få förekomma i ett civiliserat samhälle. De hotade med att stänga ner kärnkraften om de inte fick skattefrihet. Men är det något som ska beskattas i en cirkulär ekonomi så är det ändliga, miljöfarliga resurser, t ex uran. Om inte kärnkraft ska beskattas, vad ska då beskattas i ett hållbart kretsloppssamhälle? Kraftbolagen fick tyvärr som de ville, till min förvåning med stöd av Naturskyddsföreningen! Borttagande av fastighetsskatten på stora vattenkraftverk och kärnkraftverk innebär minskade skatteintäkter på ca 10 miljarder kronor per år, något som svenska elkonsumenter utom den elintensiva industrin nu ska betala med höjd elskatt.

De stora vinnarna på den politiken är förutom Vattenfall de utländska kraftbolagen Eon och Fortum samt Finland, som importerar hela produktionen från en av Forsmarksreaktorerna.

Energikommissionen medger tyvärr att nya reaktorer får byggas trots att de samtidigt vill att Sveriges energiförsörjning senast 2040 ska baseras på 100 % förnybar energi. Inte lätt att begripa hur Energikommissionen har tänkt här ? Men jag tror att ingen är intresserad av att investera i nya kärnkraftsreaktorer, det blir alldeles för dyrt. Varje ny  reaktor medför under sin livstid enligt mina beräkningar en merkostnad på ca 300 miljarder kr jämfört med förnybara alternativ. Ska räkningen för eventuella nya reaktorer skickas till Liberalerna och Sverigedemokraterna ?

Förslaget att äntligen ratificera Parisöverenskommelsen om utökat försäkringsansvar för kärnkraftsolyckor till 1200 miljoner euro är bra, men otillräckligt. Kostnaderna för kärnkraftsolyckor i världen så här långt handlar om tusentals miljarder, något som skattebetalarna i huvudsak får stå för.

Vindkraft

De som för några år sedan satsade på vindkraft har idag stora lönsamhetsproblem på grund av det låga elpriset. Elcertifikatsystemet ska förlängas och utvidgas med 18 TWh till 2030. Det är bra, men helt otillräckligt för de som de senaste åren investerat i vindkraft. Här måste regeringen vidta åtgärder för att rädda kvar stora delar av svensk vindkraft.  Ett förslag kan vara att de mest utsatta vindkraftverken får en tilldelning på två eller tre certifikat per kWh.

Förslaget att slopa anslutningsavgifterna till elnätet för havsbaserad vindkraft är bra, men även anslutningsavgifterna för landbaserad vindkraft bör sänkas. De är idag ohemult höga.

Energieffektivisering

Energikommissionen jobbar nu vidare med att föreslå mål och åtgärder för energieffektivisering.  SERO har föreslagit s k vita certifikat, ett system som är vanligt utomlands för att stimulera energieffektivisering. Det återstår att se hur Energikommissionen ställer sig till vårt förslag. Åtgärder på användarsidan kan också bidra ordentligt till att bl a begränsa det maximala effektbehovet.  Dessutom bör rörliga nätavgifter införas för att öka motivationen för att spara på el.

Sammantaget tycker SERO att energiöverenskommelsens fördelar överväger nackdelarna. Målet 100 % förnybart ligger helt i linje med SEROs politik sedan många år. Nu gäller det att se till så att målet uppnås. Energikommissionens löfte om regelbundna kontrollstationer med början 2018 får att säkerställa att målet uppnås inger förhoppningar..

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i SERO

Vice president i EREF, European Renewable Energies Federation

Assisterande professor i Energieffektiv Teknik vid Strömstad Akademi

Sänk elnätsavgifterna!

 Elnätsavgifterna för svenska konsumenter kommer att de närmaste fyra åren, 2016-2019, att i genomsnitt uppgå till ca 50 miljarder/år, exklusive moms. Det kan jämföras med att år 2000 betalade elnätsabonnenterna ca 15 miljarder/år. I den vevan gjordes en utredning av LRF med rubriken ”Hälften är nog” där man kom fram till att ”effektivisering och eliminering av korssubventionering kan minska nätavgifterna till hälften av dagens nivå”.

Om man mot bakgrund av LRFs gedigna utredning utgår från att åtminstone 7 miljarder per år av avgifterna då var oskäliga övervinster borde elnätsavgifterna ha varit 8 miljarder. Konsumentprisindex har sedan år 2000 ökat med ca 20 %. Därför vore en rimlig kostnad för elnätet i år vara 10 miljarder om elnätet var kostnadseffektivt och utan övervinster. Svenska elabonnenter betalar således 40 miljarder/år för mycket för elnätet!

Uppenbarligen har Energimarknadsinspektionen inte gjort sitt jobb, delvis för att nuvarande ellag inte duger. Enligt den ska nätbolagens krav på bolagens krav på vinst vägas mot konsumenternas intressen av låga avgifter. Det låter bra men idag är det i stort sett fritt fram för monopolen inom elnätssektorn att med lagens hjälp ta ut de priser de anser vara skäliga.  Enligt en artikel i Svenska Dagbladet i april i år av Per Lindvall så hade Vattenfall eldistribution en avkastning på eget kapital på 3800 % 2014. Är det skälig vinst? Knappast.

Således överklagade EI bolagens krav på intäkter till domstol men förlorade, vilket ledde till att bolagen nu får ta ut ytterligare 36 miljarder för perioden 2012-2015. Staten å sin sida tar ut moms på nätavgifterna och har därför inget emot höga nätavgifter som leder till höga skatteintäkter. Så vem har anledning att stå på elkonsumenternas sida?

Nätmyndigheten hade i början av seklet ett krav på att nätavgifterna i reala termer skulle sänkas med 2 %/år, något som monopolbolagen struntade i. I Danmark ålades samtidigt nätbolagen ett generellt effektiviseringskrav på 3%/år.

Så vad göra?

Ellagens vackra ord står sig slätt mot elbolag och domstolar. Vi måste ha en bättre ellag.

1) Riksdagen måste besluta att skriva in i ellagen att den skäliga vinsten enligt lagen är 1 öre/kWh.  En sådan tolkning av ellagen var dåvarande chefen för Nätmyndigheten och jag överens om när jag satt i Energimyndighetens styrelse i början av seklet.

2) Övergå till i huvudsak rörliga nätavgifter, bl a av energihushållningsskäl. Det ska löna sig att spara. Borlänge energi har 300 kr i fast avgift, i övrigt rörlig pris. Sala-Heby har ingen fast avgift alls. De flesta elnätsbolagen har däremot fasta avgifter på tusentals kronor. Det finns många skräckexempel på skyhöga nätkostnader för småkonsumenter, t ex fritidshus, på grund av ohemula fasta kostnader. 10 kr/kWh är inte ovanligt.

3) Inrätta en förhandlingsdelegation mellan kunder och elnätsföretag, Svenska Nätkunders Förhandlingsorganisation, som tar över Energimarknadsinspektionen uppgifter angående elnätsregleringen. Kunderna har till skillnad från staten ( med intresse av momsintäkter) intresse av låga avgifter.

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO

Vice president of European Renewable