Kategori: Svenska


Kärnkraft är inte utsläppsfri

Jag tar mig för pannan när jag läser insändaren om vindkraft från Färingtofta. De påstår att kärnkraften är utsläppsfri! Inget kan vara felaktigare.  En reaktor släpper i daglig drift ut ett trettiotal rqdioaktiva isotoper, mer eller mindre långlivade. Utländska studier har visat att de bl and annat orsakar barnleukemi i närhet av reaktorn. I en rapport från Universitetssjukhuset i Lund  1997,”Cancerincidens omkring Barsebäcks kärnkraftverk” noterades förhöjd frekvens av bl a leukemi och sköldkörtelcancer i närheten av Barsebäck. 

2010 förbjöd Konsumentombudsmannen EON att påstå att kärnkraften är koldioxidfri, eftersom det inte är sant. I ett livscykelperspektiv släpper kärnkraften ut minst 5-20 gånger mer koldioxid än vindkraft  per kWh enligt en vetenskaplig rapport från Stanforduniversitetet, det universitet som levererat flest nobelpristagare i Fysik. Kärnkraften är dessutom mycket dyrare att producera. Enligt senaste bedömningen från det amerikanska analysföretaget Bloomberg kommer produktionskostnaderna från den efter 15 år ännu inte driftklara reaktorn Olkiluoto 3 i Finland att överstiga 2 kr/kWh, vilket kan jämföras med kostnaden för ny vindkraft, 30 öre/kWh. Man får alltså trettio  till hundra gånger mer koldioxidreduktion för pengarna om man bygger vindkraft istället för kärnkraft. Vem ska för övrigt betala merkostnaderna för en ny normalstor reaktor, minst 400 miljarder jämfört med vindkraft, under sin livstid? Färingtofta ldeella förening?

Göran Bryntse,Tekn Dr

Som läst kärnfysik vid LTH

Publicerad: 2020-01-13
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer

Generation 4-Kejsarens nya kläder

Generation 4-reaktorer – Kejsarens nya kläder

 Senaste året har en  kärnkraftsdebatt dykt upp trots att både Vattenfall, Eon och Uniper säger att det inte går att motivera ny kärnkraft, av ekonomiska skäl. Finns inte på kartan säger Vattenfalls VD på grund av kostnaderna. Ett alternativ som framförs t ex från högerpartierna ( M, Kd, Li och SD) är att de vill satsa på den s k generation 4-teknologin, tidigare kallade bridreaktorer. Dessas elproduktion baseras på grundämnet Plutonium, Pu. Det duger bra till atombomber. 6 kg Pu räckte till atombomben i Nagasaki 1945. Pu blir ett tacksamt byte för terrorister vid en plutoniumbaserad elproduktion. Alla bedömare är överens om att risken för kärnvapenspridning och kärnvapenkrig ökar väsentligt om Pu sprids i världen.

Allt tyder på att bridreaktortekniken blir klart dyrare än nu dominerande lättvattenreaktorer, vars elproduktion idag är flera gånger dyrare än sol- och vindel. Dessutom har världen lagt ner inemot 1000 miljarder under 70 år utan att lyckas åstadkomma en enda kommersiell bridreaktor. ( Generation 4 är bara en förskönande omskrivning på gammal teknik).  Den första bridreaktorn byggdes i början på 1950-talet.

Det krävs också en upparbetningsanläggning för sannolikt minst 100 miljarder för att få fram Plutoniet ur avfallet. Slutnotan för att köra igång en ny bridreaktor kommer knappast att understiga 200 miljarder. Trots den katastrofala ekonomin och de stora riskerna vill högern nu i terrorismens tidevarv satsa på denna teknik. Moderaterna vill öka satsningen på Euratom med 20 miljarder för att bl a utveckla bridreaktorer. I Sverige vill moderaterna avsätta 100 Miljoner till bridreaktorforskning.

Frankrike, däremot, det land i Europa som satsat mest på bridtekniken, aviserade nu i September att satsningen på bridreaktortekniken ska överges. Ett skäl är att sådan kärnkraft inte blir aktuell före 2050 på grund av tekniska problem, trots de stora satsningarna på forskning och utveckling av bridtekniken, inemot 1000 miljarder totalt i världen. Ett fiasko var satsningen på bridreaktorn Superphenix i södra Frankrike, som kostat 85 miljarder, Den togs i drift 1986 och stängdes 1987 av tekniska skäl. Vilken finansiär vill ligga ute med 100 miljarder tills någon produktion eventuellt kommer igång 2050? Tidigare har USA, Japan, Tyskland och England av goda skäl övergivit planerna på bridreaktorer. Man kan undra vad lilla Sverige ska kunna åstadkomma som inte dessa stora länder klarar av?

Det spekuleras mycket om fördelarna med bridreaktorer men de är hittills obevisade. Visst, mängden högaktivt avfall reduceras, men en del nyproduceras även med bridreaktorn så den löser inte avfallsproblemet. Uranbehovet minskar vilket är en liten fördel eftersom Uran är en ändlig bristvara. Uranet är dock en mycket liten del av kostnaderna i sammanhanget.

På KTH vill man utveckla en blykyld reaktor istället för en med natriumkylning. Flytande bly är dock synnerligen korrosivt och ingen vet idag hur ett material ska vara som kan motstå sådan korrosion i längden. Det specialstål som användes i natriumkylda bridreaktorer korroderar på några få dagar i en blykyld reaktor.

Bridreaktorn är således att likna vid kejsarens nya kläder, den finns inte i kommersiell drift och den skulle inte bara bli oerhört dyr utan också  oerhört farlig.

 

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i SERO, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation

Publicerad: 2019-12-03
Kategori: Svenska
Kommentarer: 1 kommentar

Ingen elbrist

Ingen elbrist i Skåne

 Larmrapporterna om elbrist har duggat tätt på sistone. För Skånes del har det låtit som att en bristande eleffekttillgång omöjliggjorde en fortsatt industriell utveckling. Men plötsligt blev det förlamande tyst kring allt detta när väl en relativt enkel uppgörelse slöts med regeringen nyligen. Tre åtgärder i den tillförde simsalabim Skåne ytterligare 255 MW.

Eon konstaterar nu att man genom uppgörelsen kan tillgodose alla kända önskemål om effektuttag fram till år 2024. Nästa år tillförs Skåne sannolikt dessutom 1200 MW genom att Sydvästlänken då äntligen ska fungera, vilket den skulle gjort redan för fem år sedan. Därtill kan vi vid eventuella, kortsiktiga akuta behov importera el från Litauen, Polen, Tyskland eller Danmark. Utlandskablar från dessa länder kan tillsammans överföra ca 3200 MW. Runt år 2025 tillkommer också Hansa Power Bridge på 700 MW från Tyskland.

I Sverige totalt

Sveriges elanvändning har sjunkit under 2000-talet, från drygt 150 TWh per år till ca 137 TWh det senaste året. Minskningen är lugn och metodisk och visar att energieffektiviseringen slår igenom år från år: Sverige totalt har alltså inte någon elbrist. Tvärtom.  Sverige har aldrig nettoexporterat så mycket el som nu, ca 25 TWh under senaste året, motsvarande vad 10 miljoner elbilar skulle behöva.

Också högsta totala effektbehovet har sjunkit, från 27 GW 15 februari 2001 till i vintras då högsta effektbehovet var 24 GW.

 Mer vindkraft till havs

Långsiktigt bör Skåne kunna bli självförsörjande på el, främst med hjälp av havsbaserad vindkraft, som nu blivit mycket billigare. I en aktuell rapport från IEA (International Energy Agency) visas att världen har så gott om kustnära grunda områden med goda vindförhållanden att vindkraftverk här skulle kunna ge hela 36 000 TWh, dvs vida mer än hela den globala elanvändningen på 23 000 TWh. I övriga länder runt södra Östersjön som Danmark, Tyskland och Polen byggs det nu vindkraftverk till havs för fullt. Så sker inte i Sverige där försvarets intressen ges företräde framför vindkraft. Man hävdar sin vetorätt för 45% av Sveriges yta och lägger därmed en död hand över vindkraftsmöjligheter i t ex Hanöbukten. Varför är det bara svenska militärer som har vindkraftsfobi? Handlar det om rädsla för att försvaret självt till äventyrs skulle kunna skada en vindkraftsanläggning, går det att hantera avtalsmässigt. Så som exempelvis Taggens vindkraftsprojekt gjort när de gått med på att stå för kostnaderna vid en eventuell träff från Ravlunda skjutfält, 25 km bort.

Ändra miljöbalken!

I Miljöbalken § 10 står: ”Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.” Rimligt vore att försvaret hade rätt att påverka men fråntogs sin vetorätt. Om inte så sker kan vare sig Skåne eller Sverige på sikt bli självförsörjande på elkraft.

 

Publicerad: 2019-11-17
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer

Kärnkraft är inte fossilfritt

Kärnkraft försvårar klimatproblemen

 Det pågår för närvarande en kampanj för svenskproducerad kärnkraft. Den drivs av moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater utifrån bevekelsegrunder som att en kärnkraftssatsning skulle vara bra för klimatet och samtidigt rädda oss undan den elbristde försöker skrämma oss med. Detta trots att Sverige har ett obestridligt elöverskott.

Hur bygger de då upp en argumentation kring kärnkraft som en positiv miljöfaktor och en strategi för att riva upp energiöverenskommelsen? Jo, genom att försöka förändra denna till att satsningar på förnybar energiska ersättas med satsningar på s k fossilfri energitill vilken de räknar just kärnkraft. Vilket är fel säger fel säger fel.

Om det är klimatet man vill rädda, måste man se på varje energislag ur ett livscykelperspektiv. Inte bara titta på utsläpp från själva kraftverket utan också räkna in koldioxidutsläppen vid exempelvis uranbrytning, anrikning, reaktorbygge och inte minst den efterföljande hanteringen av det radioaktiva avfallet – alla energikrävande. Det framgår då att kärnkraften är klart sämre för klimatet än förnybar energi.

År 2010 förbjöd Konsumentverket Eon att i annonser använda påståendet ”koldioxidfri kärnkraft”. Motivering: kärnkraftverken är inte koldioxidfria. De använder visserligen inte fossila bränslen vid själva elframställningen, men sett ur ett livscykelperspektiv förorsakar de betydande koldioxidutsläpp.

Urangruvorna och urananrikningen orsakar exempelvis mycket stora koldioxidutsläpp i bl a USA, Kanada, Namibia, Australien och Kazakstan. De och andra kringverksamheter är varken fossilfria eller koldioxidfria. Inte heller förnybar energi är koldixidfri. Men varken vind, sol, våg eller vatten kommer i närheten av kärnkraftens koldioxidutsläpp.

Fossilfritt lurendrejeri

När nu moderater med ”fossilfritt” försöker sätta fokus bara på utsläppen från själva kärnkraftverkets drift, inte dess livscykel, är redan själva ansatsen i detta genant. När man dessutom försöker ta med sig begreppet in i den fastlagda energiöverenskommelsen och där ersätta ”100 % förnybar energi” med ”100 % fossilfritt” är det inte bara tankemässigt ohederligt – det är dessutom djupt odemokratiskt eftersom man försöker underminera möjligheter till en långsiktighet. Energipolitiken lämpar sig absolut inte för kvartalspolitik.

Därför: låt dig inte luras! I grunden är ”fossilfri” och ”koldioxidfri” samma sak – det ena refererar visserligen till intagssidan, det andra till utsläppen, men de är oupplösligt förenade av naturvetenskapens lagar. Därför är det bättre att använda begreppet koldioxidsnålt. En lämplig definition av koldioxidsnål elproduktion är utsläpp mindre än 30 g CO2/kWh.

I en 85-sidig rapport från 2017 till de gröna i EU-parlamentet , stödd av många miljöorganisationer, redovisas koldioxidutsläpp från  kärnkraftscykeln, ” Climate change and nuclear power,” storm@ceedata.nl, ISBN 978-90-71947-54-4. Av den framgår hur kärnkraften ur ett livscykelperspektiv står för 117 g CO2/kWh.Förnybar energi och energieffektiviseringar belastar atmosfären med i regel 5-20 g CO2/kWh. Vindkraftens produktionskostnader är dessutom mindre än hälften jämfört med ny kärnkraft. Därför är det minst tio gånger dyrare att reducera koldioxid ur atmosfären med ny kärnkraft jämfört med förnybara alternativ. Se bifogade bild. .161 • Moderat kla

161 • Moderat klavertramp-4

Andra studier ger belägg i samma riktning. Välrenommerade Stanforduniversitetet i USA har i en omfattande, oberoende vetenskaplig studie, kommit fram till liknande nivåer för kärnkraft, ca 125 g CO2/kWh. Denna studie publicerades redan 2009 av Stanforduniversitetet i Kalifornien, (Energy and Environmental Science 2009:2,pp 148-173).Ovannämnda resultat står i bjärt kontrast till en studie gjord av Vattenfall som hävdar att kärnkraften bara ger 5 g CO2/kWh för kärnkraft. Delar av livscykeln har där negligerats och man har utgått från livslängder som ännu ingen reaktor i världen har uppnått. Studien skulle knappast godkännas för publicering i en peer-reviewad vetenskaplig tidskrift, och Stanfordstudien, som utvärderade drygt hundra livscykelanalyser av kärnkraft, ratade Vattenfallsstudien eftersom denna inte var transparent.Vattenfall motsätter sig att Stanford tar med risken för ett kärnkraftskrig. Det är att göra en höna av en fjäder. Det handlar om 2-3 av totalt ca 125 g CO2/kWh. Om nu risken för ett kärnvapenkrig är 0, varför tvekar då svenska politiker att skriva under FNs konvention om förbud mot kärnvapen?

Till detta kan läggas att den långa byggtiden för ny kärnkraft jämfört med förnybar energi leder till betydande utsläpp då alternativet under byggtiden oftast är fossilkraft. Om Finland hade satsat på förnybar el istället för på Olkiluotos tredje reaktor skulle enligt en studie hela 38 miljoner ton koldioxid sparats in, se naturskyddsföreningen.se.

Visst kan jag förstå att kraftbolagen hänger fast vid koldioxidargumentation som ett sista halmstrå när nu kärnkraften desavouerats utifrån alla övriga perspektiv. Ändå finns det inget skäl att låta dem stå oemotsagda ens på den punkten. De säger själva att det finns faktiskt många olikasätt både att utföra beräkningar och att ge referenser. Visst kan utfallen bli olika från anläggning till anläggning, även om man är helt konsekvent i sina beräkningar. Det är dock vilseledande att basera argumenten på reaktorer som byggdes för över 35 år sedan då Tjernobyl och Fukushima inte hänt och helt andra säkerhetsnormer förelåg samt då risken för terrorbrott var okänd är vilseledande. Dessutom, det finns ingen metod, inte heller EPD, som säger att resultatet är korrekt om ingångsvärdena är fel. Och dessa är i Vattenfalls studie inte trovärdiga. De är ofta okontrollerade partsinlagor från leverantörer och håller inte för vetenskaplig granskning.

Kärnkraften är för dyr, för farlig och oetisk

Ekonomiskt är vissa politikers kärnkraftsiver obegriplig. Jämför gärna med hur nu också Eon sluter upp kring att kärnkraften är utsiktslös framöver och inte kan bli lönsam ens på sikt. Miljö- och hälsomässigt utgör kärnkraften en på tok för stor belastning redan vid ordinär drift. Den osäkra förvaringen av avfallet framöver och den kontinuerliga risken för terror och haverier under drift gör ont värre. Lägg därtill den etiska dimensionen. Utifrån den vore det oansvarigt att ersätta en låsning till storskalighet av den typ som oljan utgjorde med en annan storskalighet, kärnkraften. Har vi verkligen inte lärt något?Svårigheterna att bli av med det storskaliga oljeberoendet är egentligen inte tekniska utan bottnar i att hela tankesätt, samhällsplanering, arbetsliv och infrastrukturer byggts upp kring just de fossila bränslena. Inte ska vi då städa upp oljeperiodens baksida genom att låsa oss till ett ännu storskaligare tänkande. Etiskt vägledande bör i stället vara att bejaka en så stor handlingsfrihet som möjligt för kommande generationer vid en omställning av energisystemet – och att bevaka att så blir fallet.

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO

 

Publicerad: 2019-06-24
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer

Sverige uselt för energikooperativ

Sverige extremt dåligt för energikooperativ

 Vid senaste årsmötet för EREF, European Renewable Energies Federation, där SERO sedan länge är medlemmar, redovisades en studie vid Europauniversitetet som visar att Sverige är bland de 4 allra sämsta av de 28 EU-länderna om att stödja energikooperativ. Det kan bero på att ur en historisk synvinkel mycket av den svenska energipolitiken med regeringars goda minne styrts av Vattenfall, som inte är intresserade av sådana konkurrerande verksamheter. Ute i Europa finns det däremot över 3000 energikooperativ och en organisation, RESCOOP, som organiserar mer än tusen av dessa.

I studien, som presenterades i Berlin av en av författarna, Claire Gauthier,framkom stora skillnader i stödet till energikooperativ. Bäst av länderna var Grekland och Österrike, sämst var Sverige, Estland, Tjeckien och Tyskland.Studien delade upp analysen i tre olika kategorier, 1) Förnybar energi, 2) Energieffektivitet och 3) marknadsåtgärder.

För Sveriges del noterades att vi inte har varken mål eller medel för energikooperativ som vill satsa på förnybar energi. Studien hittade inte heller någonting som uppmuntrade energikooperativ att satsa på energieffektivisering och inte heller på marknadssidan hittade man i studien några mål eller medel för att stödja energikooperativ. Tvärtom är Sverige det enda land som aviserat en särskild uttagsskatt på vindkraftskooperativ. Mycket pinsamt för Sverige som vill vara ett föregångsland när det gäller hållbar energiförsörjning. Sverige beskrevs som extremt dåligt i studien och bör jämföras med Grekland och Österrike som var de mest positiva länderna för energikooperativ.

Grekland har till exempel ett mål att ha 500 MW installerad kapacitet ägt av energikooperativ och en rad konkreta åtgärder för att ekonomiskt och administrativt underlätta för energikooperativ. Även när det gäller energieffektiviseringar finns konkreta åtgärder för att stödja dessa inom energikooperativen, inte minst riktat mot fattiga.

Österrike har inget MW-mål men har konkreta åtgärder för att stödja energikooperativens satsningar på förnybar energi, till exempel genom mikronät och förmånliga tariffer.

Beträffande marknadsåtgärder prioriterar Grekland energikooperativ i många avseenden, till exempel genom undantag från många administrativa kostnader och en gräddfil när det gäller anbud för elproduktion. Österrike har också ett system för att underlätta energikooperativens finansiering av satsningar på förnybar energi.

Sverige måste snarast bättra sig

Det är angeläget att Sverige snarast vidtar åtgärder för att inte bli kvar bland Europas fyra sämsta länder när det gäller inställningen till energikooperativ. I en tidigare studie av EREF och Greenpeace framkom att hälften av EUs elbehov skulle kunna täckas av energikooperativ och småskaliga aktörer.  Regeringen bör därför ge Energimyndigheten i uppdrag att komma med förslag på åtgärder så att Sverige uppnår åtminstone genomsnittlig europeisk standard för energikooperativ, helst grekisk ellerösterrikisk nivå.

Studien finns tillgänglig på SEROs hemsida, www.sero.se

Göran Bryntse,

Vice president i EREF

 

 

Publicerad: 2019-06-14
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer

Arkiv

Kategorier

Taggar