Författararkiv: Göran Bryntse

Kärnkraft är inte fossilfritt

Kärnkraft försvårar klimatproblemen

 Det pågår för närvarande en kampanj för svenskproducerad kärnkraft. Den drivs av moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater utifrån bevekelsegrunder som att en kärnkraftssatsning skulle vara bra för klimatet och samtidigt rädda oss undan den elbristde försöker skrämma oss med. Detta trots att Sverige har ett obestridligt elöverskott.

Hur bygger de då upp en argumentation kring kärnkraft som en positiv miljöfaktor och en strategi för att riva upp energiöverenskommelsen? Jo, genom att försöka förändra denna till att satsningar på förnybar energiska ersättas med satsningar på s k fossilfri energitill vilken de räknar just kärnkraft. Vilket är fel säger fel säger fel.

Om det är klimatet man vill rädda, måste man se på varje energislag ur ett livscykelperspektiv. Inte bara titta på utsläpp från själva kraftverket utan också räkna in koldioxidutsläppen vid exempelvis uranbrytning, anrikning, reaktorbygge och inte minst den efterföljande hanteringen av det radioaktiva avfallet – alla energikrävande. Det framgår då att kärnkraften är klart sämre för klimatet än förnybar energi.

År 2010 förbjöd Konsumentverket Eon att i annonser använda påståendet ”koldioxidfri kärnkraft”. Motivering: kärnkraftverken är inte koldioxidfria. De använder visserligen inte fossila bränslen vid själva elframställningen, men sett ur ett livscykelperspektiv förorsakar de betydande koldioxidutsläpp.

Urangruvorna och urananrikningen orsakar exempelvis mycket stora koldioxidutsläpp i bl a USA, Kanada, Namibia, Australien och Kazakstan. De och andra kringverksamheter är varken fossilfria eller koldioxidfria. Inte heller förnybar energi är koldixidfri. Men varken vind, sol, våg eller vatten kommer i närheten av kärnkraftens koldioxidutsläpp.

Fossilfritt lurendrejeri

När nu moderater med ”fossilfritt” försöker sätta fokus bara på utsläppen från själva kärnkraftverkets drift, inte dess livscykel, är redan själva ansatsen i detta genant. När man dessutom försöker ta med sig begreppet in i den fastlagda energiöverenskommelsen och där ersätta ”100 % förnybar energi” med ”100 % fossilfritt” är det inte bara tankemässigt ohederligt – det är dessutom djupt odemokratiskt eftersom man försöker underminera möjligheter till en långsiktighet. Energipolitiken lämpar sig absolut inte för kvartalspolitik.

Därför: låt dig inte luras! I grunden är ”fossilfri” och ”koldioxidfri” samma sak – det ena refererar visserligen till intagssidan, det andra till utsläppen, men de är oupplösligt förenade av naturvetenskapens lagar. Därför är det bättre att använda begreppet koldioxidsnålt. En lämplig definition av koldioxidsnål elproduktion är utsläpp mindre än 30 g CO2/kWh.

I en 85-sidig rapport från 2017 till de gröna i EU-parlamentet , stödd av många miljöorganisationer, redovisas koldioxidutsläpp från  kärnkraftscykeln, ” Climate change and nuclear power,” storm@ceedata.nl, ISBN 978-90-71947-54-4. Av den framgår hur kärnkraften ur ett livscykelperspektiv står för 117 g CO2/kWh.Förnybar energi och energieffektiviseringar belastar atmosfären med i regel 5-20 g CO2/kWh. Vindkraftens produktionskostnader är dessutom mindre än hälften jämfört med ny kärnkraft. Därför är det minst tio gånger dyrare att reducera koldioxid ur atmosfären med ny kärnkraft jämfört med förnybara alternativ. Se bifogade bild. .161 • Moderat kla

161 • Moderat klavertramp-4

Andra studier ger belägg i samma riktning. Välrenommerade Stanforduniversitetet i USA har i en omfattande, oberoende vetenskaplig studie, kommit fram till liknande nivåer för kärnkraft, ca 125 g CO2/kWh. Denna studie publicerades redan 2009 av Stanforduniversitetet i Kalifornien, (Energy and Environmental Science 2009:2,pp 148-173).Ovannämnda resultat står i bjärt kontrast till en studie gjord av Vattenfall som hävdar att kärnkraften bara ger 5 g CO2/kWh för kärnkraft. Delar av livscykeln har där negligerats och man har utgått från livslängder som ännu ingen reaktor i världen har uppnått. Studien skulle knappast godkännas för publicering i en peer-reviewad vetenskaplig tidskrift, och Stanfordstudien, som utvärderade drygt hundra livscykelanalyser av kärnkraft, ratade Vattenfallsstudien eftersom denna inte var transparent.Vattenfall motsätter sig att Stanford tar med risken för ett kärnkraftskrig. Det är att göra en höna av en fjäder. Det handlar om 2-3 av totalt ca 125 g CO2/kWh. Om nu risken för ett kärnvapenkrig är 0, varför tvekar då svenska politiker att skriva under FNs konvention om förbud mot kärnvapen?

Till detta kan läggas att den långa byggtiden för ny kärnkraft jämfört med förnybar energi leder till betydande utsläpp då alternativet under byggtiden oftast är fossilkraft. Om Finland hade satsat på förnybar el istället för på Olkiluotos tredje reaktor skulle enligt en studie hela 38 miljoner ton koldioxid sparats in, se naturskyddsföreningen.se.

Visst kan jag förstå att kraftbolagen hänger fast vid koldioxidargumentation som ett sista halmstrå när nu kärnkraften desavouerats utifrån alla övriga perspektiv. Ändå finns det inget skäl att låta dem stå oemotsagda ens på den punkten. De säger själva att det finns faktiskt många olikasätt både att utföra beräkningar och att ge referenser. Visst kan utfallen bli olika från anläggning till anläggning, även om man är helt konsekvent i sina beräkningar. Det är dock vilseledande att basera argumenten på reaktorer som byggdes för över 35 år sedan då Tjernobyl och Fukushima inte hänt och helt andra säkerhetsnormer förelåg samt då risken för terrorbrott var okänd är vilseledande. Dessutom, det finns ingen metod, inte heller EPD, som säger att resultatet är korrekt om ingångsvärdena är fel. Och dessa är i Vattenfalls studie inte trovärdiga. De är ofta okontrollerade partsinlagor från leverantörer och håller inte för vetenskaplig granskning.

Kärnkraften är för dyr, för farlig och oetisk

Ekonomiskt är vissa politikers kärnkraftsiver obegriplig. Jämför gärna med hur nu också Eon sluter upp kring att kärnkraften är utsiktslös framöver och inte kan bli lönsam ens på sikt. Miljö- och hälsomässigt utgör kärnkraften en på tok för stor belastning redan vid ordinär drift. Den osäkra förvaringen av avfallet framöver och den kontinuerliga risken för terror och haverier under drift gör ont värre. Lägg därtill den etiska dimensionen. Utifrån den vore det oansvarigt att ersätta en låsning till storskalighet av den typ som oljan utgjorde med en annan storskalighet, kärnkraften. Har vi verkligen inte lärt något?Svårigheterna att bli av med det storskaliga oljeberoendet är egentligen inte tekniska utan bottnar i att hela tankesätt, samhällsplanering, arbetsliv och infrastrukturer byggts upp kring just de fossila bränslena. Inte ska vi då städa upp oljeperiodens baksida genom att låsa oss till ett ännu storskaligare tänkande. Etiskt vägledande bör i stället vara att bejaka en så stor handlingsfrihet som möjligt för kommande generationer vid en omställning av energisystemet – och att bevaka att så blir fallet.

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO

 

Publicerad: 2019-06-24
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer

Sverige uselt för energikooperativ

Sverige extremt dåligt för energikooperativ

 Vid senaste årsmötet för EREF, European Renewable Energies Federation, där SERO sedan länge är medlemmar, redovisades en studie vid Europauniversitetet som visar att Sverige är bland de 4 allra sämsta av de 28 EU-länderna om att stödja energikooperativ. Det kan bero på att ur en historisk synvinkel mycket av den svenska energipolitiken med regeringars goda minne styrts av Vattenfall, som inte är intresserade av sådana konkurrerande verksamheter. Ute i Europa finns det däremot över 3000 energikooperativ och en organisation, RESCOOP, som organiserar mer än tusen av dessa.

I studien, som presenterades i Berlin av en av författarna, Claire Gauthier,framkom stora skillnader i stödet till energikooperativ. Bäst av länderna var Grekland och Österrike, sämst var Sverige, Estland, Tjeckien och Tyskland.Studien delade upp analysen i tre olika kategorier, 1) Förnybar energi, 2) Energieffektivitet och 3) marknadsåtgärder.

För Sveriges del noterades att vi inte har varken mål eller medel för energikooperativ som vill satsa på förnybar energi. Studien hittade inte heller någonting som uppmuntrade energikooperativ att satsa på energieffektivisering och inte heller på marknadssidan hittade man i studien några mål eller medel för att stödja energikooperativ. Tvärtom är Sverige det enda land som aviserat en särskild uttagsskatt på vindkraftskooperativ. Mycket pinsamt för Sverige som vill vara ett föregångsland när det gäller hållbar energiförsörjning. Sverige beskrevs som extremt dåligt i studien och bör jämföras med Grekland och Österrike som var de mest positiva länderna för energikooperativ.

Grekland har till exempel ett mål att ha 500 MW installerad kapacitet ägt av energikooperativ och en rad konkreta åtgärder för att ekonomiskt och administrativt underlätta för energikooperativ. Även när det gäller energieffektiviseringar finns konkreta åtgärder för att stödja dessa inom energikooperativen, inte minst riktat mot fattiga.

Österrike har inget MW-mål men har konkreta åtgärder för att stödja energikooperativens satsningar på förnybar energi, till exempel genom mikronät och förmånliga tariffer.

Beträffande marknadsåtgärder prioriterar Grekland energikooperativ i många avseenden, till exempel genom undantag från många administrativa kostnader och en gräddfil när det gäller anbud för elproduktion. Österrike har också ett system för att underlätta energikooperativens finansiering av satsningar på förnybar energi.

Sverige måste snarast bättra sig

Det är angeläget att Sverige snarast vidtar åtgärder för att inte bli kvar bland Europas fyra sämsta länder när det gäller inställningen till energikooperativ. I en tidigare studie av EREF och Greenpeace framkom att hälften av EUs elbehov skulle kunna täckas av energikooperativ och småskaliga aktörer.  Regeringen bör därför ge Energimyndigheten i uppdrag att komma med förslag på åtgärder så att Sverige uppnår åtminstone genomsnittlig europeisk standard för energikooperativ, helst grekisk ellerösterrikisk nivå.

Studien finns tillgänglig på SEROs hemsida, www.sero.se

Göran Bryntse,

Vice president i EREF

 

 

Publicerad: 2019-06-14
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer

effektbristen kan lätt lösas

Liberal skrämselpropaganda om elenergin

 Joakim Broman(Li) skrämmer oss med hot om elbrist (HP 4/3). Men det finns ingen brist på elenergi i Sverige och effektbristen kan lätt lösas.

Sedan seklets början har elanvändningen i Sverige sjunkit med ca 13 TWh/år, lika mycket som Ringhals 1 och 2 producerade i fjol. Våra vanligaste hushållsapparater t ex förbrukar nu ca en fjärdedel av vad de gjorde i början av 1990-talet. Samtidigt har produktionen av förnybar energi ökat med över 20 TWh. Därför exporterade Sverige 2018 ca 17 TWh netto.  Svensk Vindenergi noterar att vindkraftproduktionen kommer att öka i Sverige med 18 TWh/år fram till slutet av 2022. När finska reaktorn Olkiluoto 3 startar 2020 efter 15 års byggande minskar troligen exporten till Finland med ca 10 TWh/år. Det kan jämföras med att 1 miljon elbilar behöver ca 2,5 TWh/år. Talet om elbrist och att elanvändningen fortsätter öka är således inte sant.

Sveriges effektbehov var som störst vintern 2001, ca 27 000 MW, och har sedan dess sjunkit. Den s k effektbristen är av regional karaktär, i regel runt storstäderna, och löses enkelt med förstärkning av kraftledningarna. Skulle det hypotetiskt under några timmar någon svinkall vintermorgon uppstå effektbrist så är det i särklass billigaste alternativet import. Sverige har en s k handelskapacitet på import av drygt 8000 MW vid behov som räcker och blir över. Fler utlandsförbindelser utöver nuvarande tjugotal planeras, t ex Hansa Power Bridge mellan Skåne och Tyskland på 700 MW. Den planeras tas i drift i mitten på 2020-talet. Det går också att styra elanvändningen med s k efterfrågeflexibilitet, en potential på ca 1700 MW. Som exempel kan värmepumpar och frysar köras mer på natten liksom laddning av elbilar. Däremot kan det finnas regionala problem med eleffekten på grund av Svenska Kraftnäts bristande planering och ibland även bristande kompetens. Sydvästlänken t ex på 2 x 600 MW som skulle förse Skåne med mer elkraft redan i April 2015 fungerar fortfarande inte på grund av tekniska problem. Planen är dock att den kommer igång i år.

Bromans påstående att vindkraften producerar mindre när det är kallt bör ifrågasättas. Statistiken visar att vindkraftproduktionen är högst under vinterhalvåret. Även om det är vindstilla på marknivå så blåser det på högre höjder.

Sammantaget är Bromans inlägg en vilseledande skrämselpropaganda och man undrar över orsaken? Möjligen beror det på att liberalerna vill bereda vägen för svindyr och livsfarlig kärnkraft istället för på billig förnybar energi. Men att bygga en ny kärnkraftreaktor för ca 100 miljarder bara för att den ska gå några timmar under extremt kalla vinterdagar är ekonomiskt vansinne. Jag hoppas därför att Liberalerna överger sin tokiga energipolitik när Björklund avgår och ansluter sig Energikommissionens majoritet, m,kd,s,mp,c, att satsa på 100 % förnybar energi.  Det blir säkrare och billigare!

 

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i SERO, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation

Vice president i EREF, European Renewable Energies Federation

Assisterande professor I Energieffektiv Teknik vid Strömstad Akademi

Publicerad: 2019-04-10
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer

Ny Vattenfallreplik

Inga fel hos SERO om kärnkraft

Vattenfalls kärnkraftschef, Torbjörn Wahlborg, anser sig i Länstidningen 21/2 se många fel i min artikel om SDs kärnkraftspolitik. Det enda konkreta han nämner är kärnkraftens klimatpåverkan där han hänvisar till Vattenfalls internutredning. Jag stöder mig däremot i huvudsak på en Stanfordstudie som är publicerad i en vetenskaplig tidskrift, Energy and Environmental Science, 2009,2, pp 148-173, och har 117 vetenskapliga referenser samt inga externa sponsorer. Stanford är ett av världens mest välrenommerade universitet och det universitet som levererat flest nobelpristagare i fysik. Studien bygger på en analys av över hundra livscykelanalyser, med bland annat Vattenfall-studien. Denna har dock ratats av Stanford eftersom den inte är transparent, dvs dess uppgifter går inte att kontrollera. Den skulle därför aldrig få publiceras i en peer-reviewad vetenskaplig tidskrift.

När en styrelseledamot i SERO ringde för att få veta hur Vattenfall kommit fram till sina uppgifter om t ex urangruvor, som orsakar mycket stora koldioxidutsläpp, fick han höra att Vattenfall hade kontaktat sina egna leverantörer, som i regel ligger i kolkraftsländer ( t ex  Australien, Namibia, Kazakstan), och fått svar om mycket låga utsläpp. Vattenfall kontrollerade inte dessa uppseendeväckande svar. Även urananrikning orsakar mycket stora koldioxidutsläpp. T ex drivs anrikningen i Kentucky i USA av två kolkraftverk på 1000 MW vardera. Vattenfalls koldioxidstudie är således med andra ord inte trovärdig.

Wahlborg hävdar vidare att Ringhals är ofarligt. Det tycker varken Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) eller Riksrevisionen. SSM utfärdade nu i januari ett föreläggande då myndigheten misstänker att fibrer kan förhindra nödkylning på Ringhals 1 och kräver åtgärder. Ringhals 2 har sedan länge haft läckage genom en trasig bottenplatta. R2 går idag på halv kapacitet på grund av tekniska problem och är i drift under förutsättning att den stängs i år. Vidare hävdar Riksrevisionen i en rapport, RR 2017:17, att SSMs kontroll av bland annat Ringhals är otillräcklig.

Till detta bör tilläggas att svenska reaktorer inte klarar en fientlig bomb- eller terroristattack. I fjol avslöjades att terrorister förberedde en attack mot ett kärnkraftverk i Belgien.

Göran Bryntse, Tekn Dr
Ordf. i SERO

Publicerad: 2019-03-03
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer

SDs dyrbara energipolitik

SDs kärlek till kärnkraft kostsam och miljöfarlig

SDs energipolitiska talesperson, Mattias Bäckström Johansson (MBJ) , hävdar i en debattartikel i LTZ (15/2) att Sverige inte klarar sig utan kärnkraft. Han vill att staten ska tvinga Vattenfall att driva de olönsamma reaktorerna Ringhals 1 & 2 vidare. Han radar upp en rad tveksamma argument.

1) Han påstår felaktigt att kärnkraften är koldioxidfri. Redan 2010 förbjöd Konsumentverket Eon att påstå detta eftersom det inte är sant. Det borde MBJ veta som jobbat i Eon.

I ett livscykelperspektiv orsakar kärnkraften 5-25 gånger större koldioxidutsläpp än förnybar energi.

2) Sveriges årliga elanvändning har minskat under 2000-talet med över 10 TWh, mer än hela Barsebäcks årliga produktion på 1990-talet. Dessutom har vindkraften ökat under 2000-talet med ungefär lika mycket som Ringhals 1 & 2 producerar. Samtidigt har behovet av kolkraft minskat betydligt eftersom biobaserad kraftvärme ersatt kolkraften i stor utsträckning. Sverige exporterade elenergi 2018 ungefär motsvarande produktionen från R1 &R2.  MBJs skrämselpropaganda är därför klart vilseledande.

3) Det behövs miljardinvesteringar i säkerhetshöjande åtgärder för att fortsätta driva R1&R2, vem ska betala det? SDs partikassa? Vattenfall vill ju inte slösa pengar på olönsamma, farliga gamla kärnkraftverk.

4)  MBJ vill att vi ska bygga ny kärnkraft. Under sin livstid skulle en ny reaktor medföra extra kostnader på minst 300 miljarder jämfört med förnybar energi. Vem ska betala detta?

5) MBJs förslag att satsa på fjärde generationens kärnkraft, plutoniumbaserad, blir enligt samstämmiga uppgifter ännu dyrare och farligare än dagens teknik och rena julafton för terrorister. 6 kg plutonium räckte till Nagasaki-bomben.

 

Mycket mer kan invändas mot MBJs syn på kärnkraft men det ovannämnda får räcka. Sammanfattningsvis blir SDs energipolitik mycket kostsam och miljöfarlig för Sverige.

 

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i Sveriges Energiföreningars

Publicerad: 2019-02-20
Kategori: Svenska
Kommentarer: Inga kommentarer